Det här känns ju bara skit jobbigt just nu.
Jag önskar att jag kunde prata med någon som verkligen förstod mig, eller som bara kunde lyssna på mig utan att bry sig. Någon som var helt utomstående i det här.

Jag förstår inte riktigt vad det är som har hänt, varför det blev så fel? Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag tänker på de, vissa dagar mer och andra dagar mindre. Jag önskar att vissa saker kunde göras ogjort för mitt liv kommer aldrig bli det samma igen. Det spelar ingen roll hur mycket jag saknar, hur mycket jag gråter eller hur mycket jag minns, det kommer aldrig bli som förut och det gör så ont i mig!

Jag kommer nog aldrig att förstå vad som hände och hur det ens kunde bli såhär? Det var ju du och jag, vi var bäst, det var det vi alltid sa. Den här månaden som snart har gått har varit en av de sämre perioderna det här året och jag vill bara spola tillbaka tiden och låta detta aldrig ske.

Hade jag vetat att den där onsdagen, att de skulle vara vår sista onsdag tillsammans, vår sista shoppingrunda tillsammans, våra sista skratt tillsammans, vårt sista flummande.. Hade jag vetat att den dagen skulle vara den sista dagen jag skulle få spendera tid med dig och umgås med dig, då hade jag tagit vara på den betydligt mycket bättre än vad jag gjorde.

Går jag tillbaka här i bloggen så ser jag att jag skrivit "Så jag har verkligen haft en toppen onsdag! Har ju fått umgås med mina bästa töser i livet" Jag hade en sjukt bra dag den dagen, vill egentligen bara få vara med om det igen, men det kommer aldrig att ske, det känns så jävla surt!

Jag kommer aldrig glömma
Jag kommer alltid att minnas
Jag kommer alltid att älska!