Det var ganska väntat, jag visste att den här dagen skulle komma och nu gjorde den det. Jag har inte ord som kan beskriva det jag känner nu och jag vet inte heller vad jag ska säga eller hur jag ens ska bete mig nu. Detta är nog en av de värsta känslorna som jag haft inom mig, bara tanken på att allt är som bortblåst får mig att gråta, det är för verkligt nu för att jag ska kunna hantera det och det känns som att jag faller samman.
Jag minns allt, alla dagar vi haft tillsammans, alla stunder, alla galna saker vi gjort, allt skratt vi delat, alla tårar vi delat. Jag minns allt och det gör ont i mig att läsa de där orden "det kommer aldrig bli som innan igen" Nej, jag antar att det inte kommer bli det och det känns i mitt hjärta!
Jag trodde aldrig att jag skulle förlora dig, men nu har jag gjort det och det finns ingen som kommer kunna förstå det här och ingen kommer någonsin att kunna ta din plats i mitt hjärta, för du betyder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar