Jag saknar dig och jag älskar dig!
Det har gått en vecka nu, EN hel vecka utan ett ord. Det känns som skit och jag känner mig bara ledsen över det. Men jag är bestämd i detta, jag tänker inte höra av mig nu, jag tycker inte att det är jag som har gjort fel i den här situationen, jag hörde av mig senast utan svar så nu tänker jag inte göra detsamma igen. Jag har redan svårt att lita på folk och det här har inte gjort saken bättre.
Man säger inte att man finns där om man sedan ska försvinna, inte höra av sig. Detta suger det gör det verkligen och jag känner mig otroligt sviken just nu! Från att höras mer eller mindre varje dag till att inte höra ett ljud på en vecka, förstår ni hur lång tid en vecka är utan att höra något ifrån den här personen? Inte ens ett "hur mår du?" Då kan man inte bry sig om det som hänt om man inte kan svälja sin stolthet och fråga hur den andre mår.
Det var inte jag som ville ha det såhär, det är du som har valt att det ska vara såhär nu och jag kommer aldrig att förstå ditt resonemang kring detta. Vi var väl vänner, är vi vänner? Helt ärligt så känner jag att jag vet inte längre. De senaste ord jag fick var "jag finns här för dig när du än behöver mig" Har inte sett röken av dom orden nu den senaste veckan, jag trodde faktiskt att du skulle höra av dig, fråga hur jag mår, men du verkar inte bry dig längre om det? Det sårar enormt mycket och det gör ont i mitt hjärta att tänka det här, känna det här..
Jag vill bara gråta men vet inte hur, tårarna är slut och det känns bara som en tung sten i mitt bröst.
Jag saknar dig och jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar